Tänk att det kan vara så svårt att ta beslut ibland. Beslut för sin egen skull. Beslut som man tror och tänker att andra kommer att en hel del synpunkter på.

Kanske är känslan inom en att allt är så rätt, men ändå tvekar man...

Det som kändes som en glädje och lättnaden över att äntligen tagit ett beslut, förbyts plötsligt till oro och ont i magen. " Vad ska jag säga ? Hur ska jag säga det? Hur ska jag kunna motivera mitt beslut?"

Men inför vem?

Vem, vad är det så är orsaken tilll smärtan i maggropen? Vågar man ställa sig den frågan eller fortsätter man bara våndas fram till det inte finns någon väg tillbaka och ditt beslut står där, klasklart inför allmän beskådan? Och då ta smällen!

Ja, jag vet inte! Jag är mest typen som våndas...