Jag önskar att jag kunde skriva något riktigt klokt och intellektuellt respekterat om kring hur man lär känna en annan människa! Alltså jag menar verkligen lär känna en annan människa. På djupet.

Där man känner alla toppar och dalar, alla gömda smärtor, alla varma glädjeyttringar och anledniingar till dessa. Alla minnen, som påverkar idag. All längtan.  När man känner någon så väl att man kan sitta tyst i timmar tillsammans och ändå har samtalet varit livligt  ! Är det verkligen alltid tiden, som ska göra att vi lär känna varandra? Men ibland säger ju folk , som skiljer sig t ex att de levt tillsammans i 30 år och plötsligt inser de att de inte alls känner varandra...Eller "bästisar", som går skiljda vägar efter 10 år. Jag förstår inte riktigt detta fenomen "att lära känna varandra" måste jag säga...

Ibland känner man ju inte ens sina egna syskon. Man tror att man känner dem väl - "Herregud, vi är ju av samma kött och blod", pyttsan! Det gjorde man kanske inte alls ! På gott och ont! Ibland blir man glatt överraskad. Ibland blir man sårad. Jag förstår inte fenomomenet...När kan man säga att man verligen känner en annan människa?

Och ibland har en människa gått vid ens sida i många år och man har liksom inte riktigt sett dem. De har funnits där. Men så plötsligt blommar de och man inser att "det här är en människa jag  helt enkelt inte vill vara utan"!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så många nätter utan sömn nu. Jag längtar innerligt efter sömniga, nattliga drömmar om prinsar på vita springare, mardrömslika tunnlar, raserade hus, tappade tänder och sommarängar. Men tankarna rasar på i mitt huvud, mina blodsprängda ögon värker ...

I går kväll kom en god vän hem till mig. Slängde sig ned på en stol framför köksfläkten, tände en cigarett och drog ett djupt bloss och sa "Ibland blir jag så trött på människorna!" Jag slängde mig ned på en stol bredvid, tände en cigarett och vips...

I går kväll kom en god vän hem till mig. Slängde sig ned på en stol framför köksfläkten, tände en cigarett och drog ett djupt bloss och sa "Ibland blir jag så trött på människorna!" Jag slängde mig ned på en stol bredvid, tände en cigarett och vips...

Igår höll jag en föreläsning om kroppspråk och attityder. Det var en fantastiskt rolig dag och för första gången på länge, tyckte jag inte att det kändes jobbigt efteråt, över att jag "tagit plats".  Det gjorde jag tidigare. Det var ju en väldigt m...

Godmorgon på Er! Idag tänkte jag skriva lite tankar om "energislukare"...Men ju mer jag börjar tänka på temat, desto mer fastnar liksom tanken och jag får liksom som en jobbig känsla i kroppen...kan inte sätta fingret på vad det beror på. Så jag må...