Igår kväll var det Manifestation för "Våld mot kvinnor" i Lycksele.. Hörde på radion att där enbart var manliga talare och att de fanns de som opponerat sig mot detta. Borde inte kvinnorna få komma till tals? I många, många år har Kvinnojourer över hela landet försökt göra sig hörda. Men vad har förändrats? Våldet mot kvinnor har dessvärre ökat!

Jag menar nu verkligen inte att det enbart är män som misshandlar. Det finns absolut kvinnor, som misshandlar och det förekommer även i homo/bi relationer.

För några år sedan gjorde vi en föreställning som heter "Tystnad", som behandlar precis detta tema. Vid ett tillfälle turnerade vi runt i landet med denna föreställning och efter föreställning hade vi fika och en stund för samtal och diskussion. På de flesta platser var debatten livlig, både bland män och kvinnor. Men så kom vi till en plats i landet, där vi möttes av precis...total tystnad. Vi gjorde allt för att få igång ett samtal. På varje plats fanns representanter från Kvinnojouren och de talade bland annat om den skrämmande statistik, som finns över hur många kvinnor, som faktiskt mister livet, varje år. Ingen reaktion. Inga samtal. Inga diskussioner. Bara en vilja från besökarna att få gå hem.

Efter kvällen var hela ensamblen nedstämd och stämmning var tryckt, när vi satt i turnebilen på väg hem. Vilken märklig och lite skrämmande kväll. Vad var denna totala tystnad och faktiskt ett visst motstånd och ovilja til att vi var där? Var det precis där signalerna var på att alla visste att detta förkom någonstans i deras lilla samhälle? Kanske satt där precis denna kväll en kvinna, som var rädd för att gå hem... Men ingen. Ingen ville tala om det. Eller ens låtsas om att det fanns.

Vad kan vi själva göra, om vi får veta av en relation där våld förkommer? Kanske är det en nära anhörig. Kanske är det grannen. Kanske är det något vi ser på stan.

Vad kan vi  och vad vill vi göra för att påverka...?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så många nätter utan sömn nu. Jag längtar innerligt efter sömniga, nattliga drömmar om prinsar på vita springare, mardrömslika tunnlar, raserade hus, tappade tänder och sommarängar. Men tankarna rasar på i mitt huvud, mina blodsprängda ögon värker ...

I går kväll kom en god vän hem till mig. Slängde sig ned på en stol framför köksfläkten, tände en cigarett och drog ett djupt bloss och sa "Ibland blir jag så trött på människorna!" Jag slängde mig ned på en stol bredvid, tände en cigarett och vips...

I går kväll kom en god vän hem till mig. Slängde sig ned på en stol framför köksfläkten, tände en cigarett och drog ett djupt bloss och sa "Ibland blir jag så trött på människorna!" Jag slängde mig ned på en stol bredvid, tände en cigarett och vips...

Igår höll jag en föreläsning om kroppspråk och attityder. Det var en fantastiskt rolig dag och för första gången på länge, tyckte jag inte att det kändes jobbigt efteråt, över att jag "tagit plats".  Det gjorde jag tidigare. Det var ju en väldigt m...

Godmorgon på Er! Idag tänkte jag skriva lite tankar om "energislukare"...Men ju mer jag börjar tänka på temat, desto mer fastnar liksom tanken och jag får liksom som en jobbig känsla i kroppen...kan inte sätta fingret på vad det beror på. Så jag må...